En dag i stallet
Tankte cykla bort en svang till stallet nu.
I sondags nar jag var dar fick jag traffa Indie, eller Independecy Act som han igentligen heter.
Ah, vilken fin hast. Dom som jobbar i stallet undrade om jag ville rida da men jag sa att jag ville vanta tills jag kopt ett par ridskor. Men nu nar jag tanker efter sa har jag faktiskt ett par skor som gar bra att rida i.
Sa man kanske skulle forsoka sig pa att rida idag iallafall.
Fast usch, tank om jag har blivit radd?
Man vet ju aldrig, 4 ar ar ju en ganska lang tid.
Kommer ihag nar min sota mamma skulle borja rida Quazi och det forsta hon sager nar hon kommit upp i sadeln ar:
Nej, fyy sa hogt!!! Jag vill inte! (kommer du ihag mamma?)
Det lat sa himla kul.
Mamma, tank om jag sager likadant??
Fast chansen ar nog storre att jag far varldens storsta smile over hela ansiktet och vagrar hoppa av.
En gang hastnord - ALLTID hastnord!
Ja, det aterstar att se.
Rapporterar hur det gick sen!
Ska iaf ta med mig min kamera idag och fota alla sotnosarna.
KRAM KRAM
Visst kommer jag ihåg det, vännen min :) Men det var ju i och för sig mer än fyra år sen jag red den gången Du har säkert ridkänslan kvar i kroppen! Lycka Till!! Kram, mamma
oj,så spännande,kan knappt vänta på att få reda på hur du upplever att rida igen och sen att få se bilder på hästarna. kram från mormor.
